Oavgjort I derbyt

Lagom till augusti går mot sitt slut var det äntligen dags för årets första derby på Widavallen. En målrik och inte alltför välspelad historia slutade till slut 4-4 efter en sen kvittering av Emmaboda IS.

EIS började matchen bäst, VGIF förlorade bollar i försvaret, hade svårt att hantera motståndarnas direkta anfallsspel och vi var nära att släppa in 0-1 redan efter 2 minuter när en EISare stormar fram på ett inlägg, men han nickade med bakhuvudet och över från nära håll. På den efterföljande insparken vinner EIS-bollen, deras högerytter frispelas och placerar snyggt in bollen i Rasses (comeback i målet idag) närmsta kryss. VGIF hämtade sig dock, kom fram i några anfall och redan efter 10 minuter var det kvitterat. En lång frispark letar sig ut till Max på högerkanten, han gör bort sin försvarare och sätter ett inlägg perfekt på Ebbes panna som lika perfekt sätter nicken i bortre. Några minuter senare blir Daniel frispelad av Mohammed, han petar bollen förbi målvakten men den efterföljande tacklingen hördes ända upp till entrén där undertecknad satt i första halvlek, straffen satte Jon säkert och VGIF ledde ganska plötsligt med 2-1 efter en kvart.

VGIF hade dock svårt att få försvarsspelet att stämma helt och innan halva första halvlek var spelad ordnar Mikaele i EIS en hörna på egen hand, hörnan rensas både upp i luften, framåt och bakåt innan den till slut studsar fram till Mikaele som vänder bort sin back och rullar in 2-2. Spelet fortsatte hafsigt och okoncentrerat, VGIF hamnar ofta i tidsnöd när passningarna inte alls sitter där dom ska. Trots det kom vi fram i några anfall, Max slog ett nytt inlägg som den här gången hamnade perfekt hos Mohammed, nicken var också bra mot första stolpen men räddningen tyvärr ännu bättre. Minuterna senare bryter Mikaele i uppspelsfasen, kommer fri och driver långt in i straffområdet innan han dunkar upp bollen i första krysset.

Max skaffade sig ett ypperligt läge att kvittera strax efter när han plockar ned en andraboll i straffområdet, petar den förbi en försvarare men fick den här gången lite för mkt fot under bollen och skottet en bit över. Daniel fick också ett friläge efter att Ebbe brutit ett uppspel, men fler än fem mål blev det inte i första halvlek. Ledningen för EIS kändes på det stora hela rättvis, men VGIF hade många starka andra halvlekar i ryggen på sistone och gott hopp om vändning i andra halvlek.

Andra halvlek började också mycket bra för VGIF, Max fick ett nytt frisparksläge strax utanför straffområdet och gjorde, precis som i matchen i Emmaboda i våras, mål. Den här gången satte han den rätt upp i krysset och hemmaspelarna firade vilt. Andra halvlek blev lite jämnare än i första, VGIF kunde hålla i bollen lite mer även om det inte blev så stora målchanser. Istället var Mikaele nära att göra sitt tredje när han kom upp högt på en hörna men satte nicken utanför. Några minuter senare ordnar Daniel en frispark på vänsterkanten när han blir nedknuffad av sin försvarare, frisparken tar Max återigen hand om, men den här frisparken lägger han istället lågt på förstaytan där Ebbe kommer och skarvar in 4-3. EIS skapar ett farligt inlägg ganska direkt efter, men sedan har VGIF ganska bra kontroll, det blir mycket avblåsningar vilket passade VGIF bra. Sista minuterna lyckas dock EIS skapa tryck, VGIF får aldrig riktigt tag på bollen och de kan skapa både frisparkar och hörnor. På en av hörnorna så tappar vi första stolpen, en bortaspelare får gå upp ganska ostört och lyckas till slut få in bollen i bortre. Tiden till slutsignalen blir sen panikartad från både hemmaspelare och publik, sannolikt med Furuby-matchen färsk i minnet. Någon riktig farlig chans skapas dock inte och alla pustar ut när domarna väljer att blåsa av innan EIS får slå sin sista hörna.  

Efter matchen fick en lite irriterad Anders Jonsson summera

Ja, vad ska man säga… 90 minuter vi aldrig får tillbaka. Första halvlek bjöd på ungefär lika mycket underhållning som en kommunfullmäktigedebatt och i andra såg vi stundtals ut som att vi träffades på parkeringen fem minuter före avspark. 😅

Ändå lyckas vi på något obegripligt sätt vara på väg mot tre poäng – tills vi i slutminuterna bestämmer oss för att försvarsspel är frivilligt. Kvitteringen kom lika väntat som den var onödig. Vi bryter ihop och kommer igen!

Vi kan trots allt räkna in årets första derbypoäng, och vi får nu gott om tid att ladda om batterierna innan det är dags för ny hemmamatch, den spelas först om två veckor (12/9 kl 12.00) mot Skruvs IF.

Vi tackar alla er som kom och stöttade oss i dagens match och hoppas att vi ses igen då!